|
Johan Cullberg är psykriatiker och är född i Balingsta som ligger nära mina egna hemtrakter. Efter en intervju på Tv där han berättade om sin schitzofrene bror på ett oerhört ödmjukt sätt blev jag lockad att läsa hans memoarer.
Cullberg berättar om sin uppväxt som ett barn av fyra i biskosfamiljen i Västerås. Han rör kring sina föräldrar och sin ene bror Erland. Mycket av berättelsen rör sig runt modern och hennes sökande efter det meningsfulla i livet. Man kan också ana en något för auktoritär far. Berättelsen känns oerhört öppen och man närmar sig boken med stor ödmjukhet inför hur mycket han har vågat lämna ut om sig själv. Boken är uppdelad i flera delar. När Cullberg kommer in på att beskriva psykiatrin i Sverige under -60 och -70 tal har jag svårt att följa, mest beroende på att jag själv inte har så stora minnen från den tiden. För alla som har ett intresse i psykiatri och vårt själsliv rekomenderar jag varmt boken.
Författare: Johan Cullberg
|
"I porten på Lundagatan 33 på Södermalm står min tre år äldre bror Erland och väntar. Det är snart midnatt och ganska kallt. Erland småskrattar och säger med otydlig röst att han har haft kontakt med Mozart och Picasso under dagen. Båda har talat till honom."
|